,

Jag måste vara dum i huvudet. Du finns ju där mitt framför mig men ändå så viker jag undan? varför vet jag inte, ordet vet inte är det ändå jag kan komma på...alla dessa om och men dyker upp varför kan det inte dyka upp en självklarhet istället?
Jag önska verkligen att jag kunde säga att jag visste hur jag kände och vill ha det men det kan jag inte, det är svårt. Mina beslut brukar aldrig vara självklara utan det finns alltid dessa bekymmer och hakar med allt. "men om jag gör så så blir det så eller om jag bestämmer mig för det så blir det bara fel"   ge mig en bok om hur man löser problem speciellt kring kärlek och killar. Eller en knapp som man kan trycka på så försvinne man till ett varmt land i ett bra tag och sen kommer man tillbaka så är allt fixat åt en. Jag vill inte göra det här själv utan jag vill att någon annan ska bestämma åt mig, som när man var liten. Jag behövde inte fatta ett beslut det gjorde mina föräldrar åt mig. Vill lägga mig på golvet och skrika som en tre årig unge och få som jag vill mitt framför näsan på mig. Inget annat bara som jag vill utan allt annat tjatter.